Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

Mag-uppdatering

publicerat i Allmänt, Cornelis, Graviditet nr 1;
Lilla efterlängtade pojke, i en hel månad till måste jag vänta på dig. Ibland är aktiviteten helt otrolig inne i magen. Nästan så man tänker "nu får du lugna dig lite".. Sen påminns jag fort om hur fantastiskt det är att jag faktiskt bär denna starka friska unge. Får inte för en sekund klaga. Det gör inget att bebissparkarna ibland gör ont. Oavsett hur deformerad magen än blir under korta stunder för att bebis sträcker på sig eller hur högt jag än hoppar för en överraskande spark - jag är bara så tacksam att det rör sig. När det inte rört sig på ett tag börjar jag direkt nojja och Jonas måste lugna mig. "Han vilar ju bara", försöker han säga medan jag lite lätt försöker buffa igång lillen för att få gensvar.
Uppskattar att lyssna till andra gravidas upplevelser. Få känna igen sig. Och så känslig man är sen. Det räckte med att en tjej på Youtube jag följer berättade just hur hårda sparkarna kan vara så att man nästan blir rädd av det oförberedda - då började jag gråta. "Så känner jag OCKSÅÅÅÅ"..... Haha, inte lätt. Och appropå magbilderna ovan, det ser ju nästan sjukt ut vilken kula man får. Men så naturligt det ändå är. Knäppt ändå det här med gravida magar.

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Pauline Hurtig:

ååh så fin, nu saknar jag min mage, för ett år sedan såg jag också ut så där :)

Svar: Tack ♥ Förstår det! :) Ska försöka att njuta av sista tiden med magen istället för att bara längta fram hela tiden - dock lättare sagt än gjort!Kram
Rebecka Lindström

Kommentera inlägget här :