Varför blir det alltid så?

publicerat i Allmänt;
Min lilla familj. En fyra dagar gammal Cornelis med sin pappa.
Igår kom Jonas och jag på oss själva med att sitta och äta middag själva. Vi har alltid Cornelis på golvet i sin babysitter, men just under middagen igår låg han och sov, den lille parveln. Man skulle kunna tänka sig att vi som föräldrar pratade ikapp om ämnen som oss själva annat än blöjor, nappar och sånt ni vet. Men som vanligt när vi får en minut över så slutar det ALLTID med att vi pratar om vår son. "Alltså han är såååå fantastisk", eller "VET DU VAD HAN GJORDE IDAG??" kan vi säga... Samma är det när vi äntligen fått bebis att somna efter en lång nattning. Efter nån kvart börjar mobilen bränna i fickorna och kameraalbumet åker fram för att kunna titta på bilder på honom. Vet att vi inte är ensamna om att börja sakna sina barn när de äntligen somnat. Ibland vill jag nästan väcka Cornelis för jag bara måste hålla honom lixom. Vad hopplös man är då.

Kommentera inlägget här :