Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡

9 månader.

publicerat i Allmänt, Cornelis;
 

 
 
 
 
Hur söta bilder? Dessa tog jag på Cornelis förra veckan. Fin i nya kläder. För att få honom att sitta still (för det gör han aldrig), så höll jag upp barnprogram på paddan samtidigt som jag fotade.
 
Den här lilla killen har ju hunnit bli nio månader + några veckor. Tänkte att jag kunde ta och berätta lite om hur det är att ha en 9-månaders bebis samt om första bebistiden. Eller bebis och bebis. Han börjar ju bli mer utav en liten pojke nu...
Egentligen så har det varit mycket mer krävande att bli förälder än vad jag hade trott. När jag tänker tillbaka på första spädbarns-tiden tiden som jag iförsig minns mer en enorm glädje, men så får jag också upp att allt var en enda röra. En kärleksfull röra. Som jag minns det kändes allt jag skulle ta för mig som världens mission, typ. Att rosta mackor på morgonen kändes tufft, för då skulle jag behöva ta rätt på smulorna efteråt samt få in smör och ost i kylskåpet relativt snabbt igen. Och det skulle jag ju inte hinna?? Hela tiden behövde man prioritera. Ska jag äta frukost eller ska jag duscha? Eller bädda sängen? Cornelis satt i princip fast i mig sina tre första månader i livet. Han ammade konstant. Och när han inte ammade sov han i min famn, för jag kunde aldrig lägga ifrån mig honom. Det ville han inte, haha. Jag fick med andra ord inte mycket gjort. Det här att han var så extremt beroende av mig i början har gjort att jag idag tycker det känns lite vemodigt att han inte är lika beroende av mig längre. Jag skulle i princip kunna sluta amma här och nu, men jag är inte redo för det. Inte riktigt än.
Vissa kvällar när det ligger köttfärs på hela köksgolvet och smutstvätt utspritt i hela lägenheten brukar jag och Jonas titta på varandra och börja småskratta åt kaoset. "Jaaaduuu" sa Jonas till mig en kväll i höstas när klockan var efter 23.00 och vi gått och jobbat/nattat/plockat i flera timmar. För att få ihop livet. Tack Jonas för att du kompleterar mig så bra här! Hade jag delat livet med en person som var som jag i detta avseende, så hade vi satt oss ner på golvet och brutit ihop varenda kväll. För att vardagskaoset var för övermäktigt för pedantiskt lagda personer som vi. Men trots att det är mycket att göra när man har en liten bebis så hänger J aldrig läpp för det. Han skämtar, skrattar, kör på. Och han blir sällan sur för att jag är sur. Detta gör att vi orkar båda två.
Cornelis är världens mest oblyga bebis tror jag. Han kryper fram till vem som helst och vill hälsa, känna. Älskar att titta på äldre barn springa omkring och det är därför jag tar honom till Öppna förskolor så ofta. Vi har fått in riktigt bra rutiner för hans mat-och sovklocka vilket han håller sig till varje dag. Han till och med bajsar på beställning, haha. Cornelis är konstant i rörelse. Igår träffade vi en jämnårig flicka i lekparken. Hon satt på stället hon blev placerad på i typ en halvtimme. Och jag srang efter C tills jag var helt svettig. Så olika det där :)
Jag vet att jag är en bra mamma, men ibland känner jag mig halvbra.. Exempelvis när han fått titta för länge på Youtube.. Men ibland är det det enda sättet att jag ska få något gjort hemma, att låta honom titta en stund på barnprogram.
Varje dag förvånas jag över hur mycket man kan älska någon. Han är mitt allt, mitt livsprojekt. Kommer ALDRIG överge honom. När han är 28/35/67 år kommer jag titta på honom och känna lika mycket kärlek. Har ibland svårt att kontrollera hans söthet och biter ihop hårt med käken för att jag inte vet var jag ska ta vägen. Haha.
Älskade barn, vad fint det ska bli att följa dig genon livet 
 
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Anonym:

Längtar efter att få träffa det där lilla krypet i helgen💙💙💙

2:a kommentar, skriven , av Amanda Niclasson:

SÅ fina bilder!

Svar: Å tack snälla <3 kram och hoppas du får en fin vecka!
Rebecka Lindström

Kommentera inlägget här :