Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

Livet med en 1-åring.

publicerat i Allmänt, Cornelis, Personligt;
 
♕      ♕     
 
 
 
 
 
 
Haha älskar sista bilden. Lixom "Jag kom, jag såg, jag drar"... Dessa Smash the cake bilder tog jag på Cornelis dagen innan hans 1-års dag. Älsklingen tyckte det var så kul att få gå lös på tårtan!

 
Godkväll mina vänner! Och tack för att ni fortsätter kika in här vill jag bara säga! Ni är bäst ♡
 

Ja, gud asså. Här sitter man aningen mörbultad och småsvettig. Cornelis somnade för ett tag sedan. Livet med en 1-åring, en sån jäkla match det kan vara. Är praktiskt taget svettig dagarna i ända för allt jagande, passande och bråkandet vid matning/påklädning/blöjbyte. Det var aldrig någon som egentligen påpekade detta innan jag fick barn, hur otroooooligt intensivt livet som småbarnsförälder kan vara. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur mycket tid en liten parvel på 10 kilo kunde kräva. Tänkte väl mest "han kommer nog underhålla sig själva med en pipleksak på en filt när jag lagar mat".. HAHA, icke!! Det har aldrig gällt min son iallfall, han är världens vildaste. Han kräver extremt mycket och så fort jag ska göra något (typ borsta tänderna) så klänger han i mina ben och vill bli buren. Extremt mammagalen är han. Ändå är att vara hans mamma det absolut bästa bästa bästa jag vet och jag blir pirrig utav lycka vid tanken på att vi ska vara hemma med varandra på heltid minst ett år till!
 
Hur mycket jag än kan känna mig nedbruten av mitt barn ibland så har jag svårt att förstå hur jag någonsin ska kunna känna mig klar med det här. Att ha en bebis. Den dagen kommer ju komma, när man inser att man fått sitt sista barn och allt som passerar den tiden är för sista gången. Sista gången man ammar, sista gången man köper små bodys med knäppning framtill... Barn växer upp så fort, huva.. Snart sitter väl min lilla Cornelis med mig på nån uteservering och beställer in en Fanta och snurrar på sin fidgetspinner eller nått annat snajdigt som ska komma att uppfinnas.
 

Barn ändå. Det absolut finaste och mest dyrbara vi kan få. Men ibland är de fan monster. Haha.
 

 
 
 

Taggar: barn, familj, livet, mamma, mammablogg, mammaledig;

Kommentera inlägget här :