Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

No filter.

publicerat i Allmänt, Personligt;
När man får barn så kan man inte räkna med att hinna med allt det man hann med innan. Det är svårt att få dagarna att räcka till. Jag har haft ganska svårt att acceptera detta, men försöker hela tiden bli bättre på att leva på ändå. Trots stök, disk, tvätt osv. För man måste. Har flera gånger brutit ihop när alla måsten blivit för påtagliga, samtidigt som man alltid ska finnas där till 100% för någon annan. Jag är egentligen så sjukt pedantisk av mig. HATAR när det är stökigt omkring mig eller när för mycket saker bara ligger. Är bra på att pryl-banta och är brukar inte bli sentimental när jag står inför beslutet att göra mig av med en viss sak eller inte. Min sökhistorik på Youtube kan se ut lite såhär: Minimalist hous tour eller Cleaning routine. Hehe. Innan Cornelis kom kunde jag ta flera varv om när lägenheten var nystädade bara för att supa in och njuta av det fria, av hemmets harmoni. I takt med att jag städar och får ordning omkring mig är det som att någon sakta men säkert ger mig livet tillbaka. Skojar inte ens. Går från att vara typ blind till att se klart igen. Vad vill jag ha sagt med det här? Vet inte. Kanske bara att livet som småbarnsförälder oftast är allt annat än glamoröst. Vi tar en titt nedan hur en typisk förmiddag kan se ut:

Golvhäng. Alltid golvhäng med tusen leksaker utspridda överallt. Han kryper, jag flyttar efter ihop med min kaffekopp. Alltid nära, med i varenda rörelse. Tills jag beslutar mig för att vi ska gå ut. Då blir det oftast mycket skrik vilket är mycket enerverande :(
Nån napp man letet efter ligger och samlar på sig damm under nån möbel.. 
Här är han ute efter ett el-uttag. VARFÖR är det farligaste roligast? Vi har såklart barnsäkrat alla el-uttag, men ändå.. Sladdar är en annan favorit. 
Kolla min lilla björnrumpaunge! Han reser sig själv nu utan problem. Kan stå utan stöd i upptill 6 sekunder. Jag har räknat. 
Här brukar han stå och spegla sig i lådans knopp. Skriker av glädje, står på tå. Så jäkla gulligt så man smäller av. 
Här kände jag mig som världens kassaste mamma. Han kissade i sängen en natt så det var bara att rycka upp alla sängkläder. Bara det att vi hade inget lakan som passade. Fy, jag hör själv, det låter som ett patetiskt problem. Men den där mysiga ombonade spjälsängen man gör iordning inför barnets ankomst, när allt är i sin ordning. Det går väldigt fort, och sen märker man hur man bäddar ner barnet i sängkläder som inte ens har rätt mått. 
Efter lunchtid och frukostdisken brukar fortfarande stå kvar framme. Nån banan har börjat göra sig till känna rent luktmässigt. Hinner inte diska, det brukar jag göra på kvällen. 
Okej då ska vi se. Två öppnade barnmatsburkar. "Var det igårkväll jag öppnade kalopsen?" Så kan tankarna gå.

Jag VILL VILL VILL bli bättre på att leva på och njuta trots oordning/stök/röra!! Men det är verkligen svårt. Vill verkligen vara den bästa mamma jag kan för Cornelis. Hoppas ingen tyckte inlägget var deppigt, kände bara för att skriva av mig lite. Livet just nu är långt ifrån en dans på rosor haha ♡
 

Taggar: barn, bebis, familj, livet, mammablogg, mammaledig, städa, stökigt;

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Madeleine :

Åh precis som du skriver är det. Jag älskar att läsa om livet så som det är. Inte alls deppigt, man känner sig mindre ensam när man läser din blogg. Kram på er! / från Madde och hennes lilla Siri.

Svar: Tack snälla för din fina kommentar. Håller med dig, det är väldigt skönt att få se verkligheten ibland, när det annars svämmer över av tillrättalagda bilder i Insta-flödet (som jag också står bakom såklart) ;)Kram <3
Rebecka Lindström

2:a kommentar, skriven , av Amanda Niclasson:

Superhärliga bilder!

Svar: Tack <3 Vad glad du gör mig!
Rebecka Lindström

Kommentera inlägget här :