Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

Familjen Galen ute på lunch.

publicerat i Allmänt;

Den där lilla killen alltså. Tror ni han hade lust att sitta still idag när vi lunchade på en Thai-restaurang? Han lyckades alltså trockla sig ur sin barnstol och ställa sig upp på bordet ett antal gånger. Tycker personligen att det lyser hyss i hans ögon.
 

Men hur fotar man ens buffémat? Det där ser ju bara äckligt ut. Haha.

 

 
Mor och son. Gillar min mysiga varma kappa, men känner mig lite tveksam till kommentaren en liten flicka droppade i lekparken nyligen. "Varför går du runt i morgonrock utomhus??" Haha, vad svarar man ens på det?


Min sötboll tittar på bilar. "DÄÄäääääh" låter det och den lilla handen slinker upp ur åkpåsen för att peka <3
 
 
Hej onsdag!
 
Vi mår superbra och har kunnat umgås väldigt mycket hela familjen idag! Lunch ihop för att sedan mötas upp efter barnbibblan och handla till kvällens plockmiddag. Vet ni vad Cornelis passade på att göra idag när vi var på biblioteket föresten? Jo, han åkte hiss ensam. Helt själv åkte han upp en våning i strumplästen och verkade inte särskilt berörd medan mitt hjärta typ stannade. Han slank nämligen in i hissen när jag tittade bort i en nanosekund, och innan jag hann fånga in honom stängdes dörrarna framför mig och hissen bar av uppåt. Kutade som en galning uppför trapporna för att hinna före innan hissen hann fram. Det låter mindre dramatiskt än vad det var, men jag vill inte ens tänka på vad som hänt om jag inte sett honom springa in i hissen.. Då hade jag ju letat på undervåningen och vem vad som hade kunnat hända honom ensam där uppe på Bibblans övervåning..
 
Å, jag säger det. Är jag inte gråhårig nu så kommer jag vara det snart. Den här pojken är helt tokig. Men jag älskar honom villkorslöst för det!
 
 
/R.
 
 
 

Taggar: barn, familj, livet, mamma, mammablogg;

Kommentera inlägget här :