Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

Jag hoppas jag behåller känslan.

publicerat i Allmänt, Personligt;
 
♕    ♕    ♕
 

Min stora lilla kille. Hur kan man älska någon så mycket?

 

Så ooootroligt snabb i fingrarna, ska alltid riva ner nått..
 
 
Godkväll gänget! 💗
 
Jag sitter här och försöker samla kraft att städa upp det värsta från dagen. Jag får fortfarande väldigt lite gjort om dagarna rent sköta-hemmet-mässigt, för det tycker Cornelis sådär om när jag sysslar med. Så det blir oftast väääldigt mycket att göra på kvällarna. Jobbigt när man som jag egentligen gillar att beta av saker pö om pö under dagen och när det är STÄDAT! Vill iallafall vakna upp till ett "perfekt" hem imorrn eftersom jag ska vlogga då. Det är riktigt kul att vlogga men det kräver ändå en del utav mig psykiskt på så sätt att man ska prata till en kamera och försöka få fram något någorlunda intressant för åskådaren. Så då vill jag iallafall ha det fixat omkring mig så jag slipper röja det första jag gör imorgonbitti. Vill då helst satsa på att få till lite feelgood-klipp (och själv känna mig feelgood SÅklart).. Hehe, hoppas ni fattar.
 
Vi har ändå haft en bra dag jag och min lille. Jag njuter som ni vet av att vara mammaledig och vill bara behålla den känslan. Vill bara vara kvar i att jag tycker det är härligt. Är liiite lite nojig för att bli ensam och tappa gnistan eller vad man ska säga. Men åå, hoppas jag får va kvar i det här.. Känner ändå att väldigt många förutsätter att man inte ska gilla att vara hemma med barn. Fått frågan en massa om jag känner stress över mammaledigheten eller tros klättra på väggarna inför hösten. Kan förstå frågan till viss del, men blir lite fundersam ändå att det är det första man tror. Jag älskar ju det här, det borde synas? 😊 Bättre sällskap än min sons om dagarna kan jag inte tänka mig! Sen blir det vad man gör det till, och jag försöker med alla medel att göra min mammaledighet till ett fint, oförglömligt minne för resten av mitt liv. När jag är 105 år vill jag minnas hur jag och Cornelis busade i lekparkerna om dagarna, hur fokuserad och målmedveten han såg ut med spaden i handen. Men som sagt, jag hoppas jag får vara kvar i denna härliga och harmoniska känsla jag har just precis nu.
 
/R.
 
 
 

Taggar: barn, familj, livet, mammablogg, mammaledig;

Kommentera inlägget här :