Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡

Arg men charmad.

publicerat i Allmänt, Cornelis;
 
♡    ♡    ♡
 
 
Älskade unge.
 
Tänkte faktiskt önska er en god natt och visa er två bilder jag fångade på min vilda 1-åring tidigare idag. Som vanligt ville han inte samarbeta när kameran är framme. Hade en sån klar bild hur han skulle sitta där med kaninen i famnen lutad mot kuddarna. HAHA, som om det skulle hända!!?? Blev faktiskt sur på honom för att han vägrade sitta still, men samtidigt skrattade jag ju åt situationen inombords. Arg men charmad typ. 
 
/ R.
 
 

Livet med en 1-åring.

publicerat i Allmänt, Cornelis, Personligt;
 
♕      ♕     
 
 
 
 
 
 
Haha älskar sista bilden. Lixom "Jag kom, jag såg, jag drar"... Dessa Smash the cake bilder tog jag på Cornelis dagen innan hans 1-års dag. Älsklingen tyckte det var så kul att få gå lös på tårtan!

 
Godkväll mina vänner! Och tack för att ni fortsätter kika in här vill jag bara säga! Ni är bäst ♡
 

Ja, gud asså. Här sitter man aningen mörbultad och småsvettig. Cornelis somnade för ett tag sedan. Livet med en 1-åring, en sån jäkla match det kan vara. Är praktiskt taget svettig dagarna i ända för allt jagande, passande och bråkandet vid matning/påklädning/blöjbyte. Det var aldrig någon som egentligen påpekade detta innan jag fick barn, hur otroooooligt intensivt livet som småbarnsförälder kan vara. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur mycket tid en liten parvel på 10 kilo kunde kräva. Tänkte väl mest "han kommer nog underhålla sig själva med en pipleksak på en filt när jag lagar mat".. HAHA, icke!! Det har aldrig gällt min son iallfall, han är världens vildaste. Han kräver extremt mycket och så fort jag ska göra något (typ borsta tänderna) så klänger han i mina ben och vill bli buren. Extremt mammagalen är han. Ändå är att vara hans mamma det absolut bästa bästa bästa jag vet och jag blir pirrig utav lycka vid tanken på att vi ska vara hemma med varandra på heltid minst ett år till!
 
Hur mycket jag än kan känna mig nedbruten av mitt barn ibland så har jag svårt att förstå hur jag någonsin ska kunna känna mig klar med det här. Att ha en bebis. Den dagen kommer ju komma, när man inser att man fått sitt sista barn och allt som passerar den tiden är för sista gången. Sista gången man ammar, sista gången man köper små bodys med knäppning framtill... Barn växer upp så fort, huva.. Snart sitter väl min lilla Cornelis med mig på nån uteservering och beställer in en Fanta och snurrar på sin fidgetspinner eller nått annat snajdigt som ska komma att uppfinnas.
 

Barn ändå. Det absolut finaste och mest dyrbara vi kan få. Men ibland är de fan monster. Haha.
 

 
 
 

1 år.

publicerat i Allmänt, Cornelis, Personligt;
 
♔       ♔       ♔
 
Idag är det ingen vanlig dag för det är min älskade pojkes första födelsedag. Min ljuvliga skatt. Tack för att jag fick bli din. Tack för att du valde mig. Jag kommer älska dig villkorslöst och finnas vid din sida för evigt.
 
 
Cornelis. Jag var 23 år gammal när du blev min och trots din ringa ålder mot min har du lärt mig så mycket om livet på detta enda år. Jag är starkare i mig själv än någonsin förr och det har jag dig min son att tacka för. Att det var just du Cornelis som kom till mig var alltid så självklart. Det var just dig som jag väntat på. Du anar inte hur länge jag väntade på dig. I flera år gick jag och drömde om dig. Och sen när du kom hittade jag hem. Du har lärt mig vad livet betyder på riktigt och du har visat mig vad sann kärlek är. Varje dag känner jag mig så rik på kärlek från dig och din fina pappa som älskar dig minst lika mycket. Att få pussa din varma tinning, hålla din knubbiga smått smörklibbiga hand och känna doften från din lockiga nacke gör mig hel varje dag. 
 
Mitt älskade barn. Det är en hård värld du och dina jämnåriga har att möta utav framtiden. Men det blir bättre. Varje dag finner jag tro om att det är påväg att bli bättre. På vägen vill jag hjälpa dig att uppnå dina drömmar samt få dig att inse att du får vara precis som du är. Och du får älska precis vem du vill, glöm aldrig det. Jag önskar när du vuxit upp att jag fått dig att förstå att du är fantastisk precis som du är och ALDRIG ska behöva ändra på det som är du.
 
 
Återigen Cornelis. TACK för att du valde mig ♡

 

Jag avslutar inlägget med en av de vackraste dikterna jag vet skriven av Erik Lindorm. Läs och njut.

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjädrarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.