Välkommen! ♡ Jag som driver denna blogg heter Rebecka och är 24 år gammal. Jag bor i Uppsala tillsammans med min sambo Jonas och vår son Cornelis som föddes sommaren 2017. Jonas och jag träffades redan som 18-åringar och vi har alltid drömt om att bilda familj tidigt. Jag är utbildad sjuksköterska men är just nu mammaledig. Jag siktar på att utbilda mig till barnmorska senare i livet när det känns rätt. Jag älskar att fota vackra saker och tenderar att lägga lite för mycket tid på att fota matbilder och dylikt. Annat som dyker upp i bloggen är söta bebisbilder eller mig poserandes på en parkbänk i solbrillor. Jag önskar sprida glädje hos dig som läser. Man skulle kunna kalla min blogg för en renodlad mammablogg. Hoppas du trivs och vill stanna kvar här! Kram ♡ Kontakt: becka_93_1@hotmail.com

Utveckling vid 16 månader.

publicerat i Allmänt, Cornelis;
 
♔ 
 
 
 
 
 
Imorgon har den här lilla älsklingen berikat våra liv i 16 månader. Helt fantastiskt har det varit och fortfarande är. Han är verkligen mitt livs kärlek! Jag tänkte jag kunde dela med mig lite av hur allting går och lite hur han är! 😃
 
 
MAT.
Cornelis är väldigt selektiv med vad han äter. Serverar vi honom bitar utav korv, kyckling, köttbullar så går det superbra. Det pillar han i sig utan problem. Är däremot någon potatis eller något riskorn inblandat blir han tveksam, alternativt kastar han det han inte vill ha på golvet. Försöker flera gånger i veckan servera grönsaker (har testat alltifrån tomat till saltgurka) utan lyckat resultat. Om jag vill få i honom en rätt som innehåller mycket nyttigheter (t.ex. egenlagad fiskgryta) måste maten vara nästintill passerad. Då gapar han och sväljer utan att ens tänka. I nuläget skulle han aldrig pilla i sig en portion fiskgryta med potatis på egen hand. Sked använder han inte, vi är inte där än. Välling slukar han med stor glädje varje morgon och kväll.

 
SÖMN.
Han sover numera endast en gång per dag (efter lunch) och då kan han sova allifrån 1 timme till 2,5 timme. Sedan lägger vi honom mellan 18.30 och 19.00 varje kväll. Detta går alltid TOTALT smärtfritt. Vi har aldrig någon "läggning" i den bemärkelsen här hemma. Vi lägger bara ner honom i hans säng med en flaska välling, sedan sover han oftast hela nätterna fram till klockan 06.00/07.00 dagen därpå. Ibland överraskar han med att sova till 08.00. Han får oftast en flaska välling vid 05.00 på morgon om han vaknar då. Då somnar han oftast om några timmar. Han vägrar sova med oss, det har han inte velat sedan han blev sex månader gammal och nattamning nästan avtog helt. Han vill bara sova i sin egna säng. En viss mamma hade ju tyckt det var lite mysigt om han ville sova med oss nån gång haha!

 
PRAT.
Han har cirka 10 stycken ord som han springer runt och upprepar hela tiden. Dessa är bland annat kaka, mamma, apa, vovve, titta, m.fl.

 
MOTORIK.
Cornelis är extremt rörlig/klättrig/fysiskt aktiv. Kanske därför han fullkommligt stupar i sängen varje kväll. Det är inte bara vi som hans föräldrar som uppmärksammat hans energi. Det har utomstående även gjort på öppna förskolor och liknande. Han går lixom aldrig fram, han springer. Var han än ska så springer han, haha. Vi har hårda kuddar i soffan som han ställer sig på utan att sjunka ner. Så med hjälp av två kuddar staplade på varandra är han kapabel att nå upp till vägghyllan och därifrån hänga från den. Detta sker alltid med min uppsikt givetvis, och hyllan sitter ordentligt åt. Rätt kul ser det ut faktiskt.

 
PERSONLIGHET.
Cornelis är av texten ovan att döma en liten kille med en extremt härlig och stor energi. Han är så full av liv och nyfiken på allt han blir visad. Blir han inte uttråkad kan han hålla sig på glatt humör en hel dag, och att vara i hans sällskap när han är glad är det mest fantastiska jag vet. Han sprider sån glädje med hela sin nyfikna, livfulla uppenbarelse. Däremot är han väldigt bestämt och är inte jätteförtjust när jag påtar på för länge här hemma med exempelvis disken utan att ge honom uppmärksamhet. Så jag brukar få avbryta och dansa en stund med honom på vardagsrumsgolvet. Då lyser lyckan åter i hans ögon och mitt hjärta smälter.
 

POTTRÄNING.
Vi har sedan han var 12 månader gammal försökt potträna honom varje dag och jag tror han kissat i pottan kanske två gånger. Annars har han inte riktigt greppat vad han ska göra på pottan. Han vill mest kasta den runt omkring sig.
 

FÖRSTÅELSE.
Vi har ju märkt att han förstår mer än vad vi tror. Ber vi honom hämta bollen så gör han det. Ber vi honom hämta en bok så gör han det. När det går förbi en hund på gatan så pekar han och ropar "VOVVEEE"! När jag frågar honom hur det låter när man kissar (för att öva honom på pottan) så ljuder han "kssssss". Sen är han väldigt generös med att låta sina föräldrar snutta en stund utav hans älskade snuttefilt. Frågar jag om jag får snutta lite så sträcker han fram sin lilla filt till min näsa så att jag ska få lukta lite. Sen tar han fort tillbaka den till sin egen näsa och snuttar vidare. Detta beteende är så gulligt att jag nästan dör varje gång.

 
Det var lite om hur Cornelis är och hur vi har det nu när han snart är 16 månader gammal! 
 
KRAM / R. 💖
 
 

Arg men charmad.

publicerat i Allmänt, Cornelis;
 
♡    ♡    ♡
 
 
Älskade unge.
 
Tänkte faktiskt önska er en god natt och visa er två bilder jag fångade på min vilda 1-åring tidigare idag. Som vanligt ville han inte samarbeta när kameran är framme. Hade en sån klar bild hur han skulle sitta där med kaninen i famnen lutad mot kuddarna. HAHA, som om det skulle hända!!?? Blev faktiskt sur på honom för att han vägrade sitta still, men samtidigt skrattade jag ju åt situationen inombords. Arg men charmad typ. 
 
/ R.
 
 

Livet med en 1-åring.

publicerat i Allmänt, Cornelis, Personligt;
 
♕      ♕     
 
 
 
 
 
 
Haha älskar sista bilden. Lixom "Jag kom, jag såg, jag drar"... Dessa Smash the cake bilder tog jag på Cornelis dagen innan hans 1-års dag. Älsklingen tyckte det var så kul att få gå lös på tårtan!

 
Godkväll mina vänner! Och tack för att ni fortsätter kika in här vill jag bara säga! Ni är bäst ♡
 

Ja, gud asså. Här sitter man aningen mörbultad och småsvettig. Cornelis somnade för ett tag sedan. Livet med en 1-åring, en sån jäkla match det kan vara. Är praktiskt taget svettig dagarna i ända för allt jagande, passande och bråkandet vid matning/påklädning/blöjbyte. Det var aldrig någon som egentligen påpekade detta innan jag fick barn, hur otroooooligt intensivt livet som småbarnsförälder kan vara. Jag kunde inte för mitt liv förstå hur mycket tid en liten parvel på 10 kilo kunde kräva. Tänkte väl mest "han kommer nog underhålla sig själva med en pipleksak på en filt när jag lagar mat".. HAHA, icke!! Det har aldrig gällt min son iallfall, han är världens vildaste. Han kräver extremt mycket och så fort jag ska göra något (typ borsta tänderna) så klänger han i mina ben och vill bli buren. Extremt mammagalen är han. Ändå är att vara hans mamma det absolut bästa bästa bästa jag vet och jag blir pirrig utav lycka vid tanken på att vi ska vara hemma med varandra på heltid minst ett år till!
 
Hur mycket jag än kan känna mig nedbruten av mitt barn ibland så har jag svårt att förstå hur jag någonsin ska kunna känna mig klar med det här. Att ha en bebis. Den dagen kommer ju komma, när man inser att man fått sitt sista barn och allt som passerar den tiden är för sista gången. Sista gången man ammar, sista gången man köper små bodys med knäppning framtill... Barn växer upp så fort, huva.. Snart sitter väl min lilla Cornelis med mig på nån uteservering och beställer in en Fanta och snurrar på sin fidgetspinner eller nått annat snajdigt som ska komma att uppfinnas.
 

Barn ändå. Det absolut finaste och mest dyrbara vi kan få. Men ibland är de fan monster. Haha.