Gravidlistan

publicerat i Allmänt, Graviditet, Listor;
Här kommer min gravidlista! Listan kommer från UnderbaraClaras blogg och jag har ändrat lite på frågorna. Några av frågorna har jag tagit från Elsa Billgrens blogg också! 
När blev du mamma?
Jag blev mamma den 29:e juni 2017 till min älskade Cornelis, en vecka före beräknad födsel. Jag var 23 år gammal. Bästa dagen i mitt liv när han föddes <3
När fick du reda på att du var gravid?
Den 26:e oktober 2016. Var gravid i vecka 4 då.
Tog det lång tid innan du blev gravid?
Nej det gick fort vilket jag känner oerhörd tacksamhet för.
Hur många barn har du?
Jag har en son på två månader.
Var graviditeten planerad?
JA!! Asså verkligen! Hade längtat efter barn sen jag var nitton men pluggade till sjuksköterska först. Slutade dricka alkohol ett bra tag innan och åt folsyra i minst ett år innan jag blev preggo.
När berättade du om graviditeten?
Sekunden efter att graviditetstestet visade positivt berättade jag för Jonas. Var i vecka 16 när vi berättade för våra familjer och i vecka 20 när jag berättade för kollegorna.
Hur många barn vill du ha?
Tre!
Tätt ihop eller långt isär?
Vill ha ett syskon tätt ihop med Cornelis. Sen en sladdis när vi börjar närma oss 30.
Har du oroat dig mycket under graviditeten?
Ja. Först när resultatet på KUB-testet inte var så bra och jag jämförde min sannolikhetssiffra för kromosomavvikelse med alla andra. Sen oroade jag mig för att barnet tog skada av hur jag stressade runt på jobbet, sprang mellan alla patienternas rum och hade så mycket i huvudet att jag knappt kunde komma ihåg vad nån hette. Var aldrig rädd för förlossningen.
Hur var graviditeten?
Enkel ur ett fysiskt perspektiv måste jag ändå säga. Visst, jag var jävligt illamående i början, halsbrännan höll på att ta kål på mig och jag hade svårt att ta mig upp ur soffan i slutet, men annars kunde jag i princip hoppa på cykeln och cykla ner till stan som vanligt dagen innan barnet föddes. Lite nedstämd var jag tidigt i graviditeten på grund av en jobbig sak som hänt mig innan. Och själva illamåendet tog ner mig en del också, så sjukt trist att inte ha någon aptit... Men mackor med smält ost gick ner allafall!
Gillade du att vara gravid?
Ja! Jag kände mig fin med min mage. Men tyckte framförallt om att vänta barn, gå igenom alla milstolpar ihop med Jonas. Som när magen började synas, första sparkarna, passera vecka för vecka i graviditeten. Men jag var så sjukt sjukt sugen i slutet av graviditeten att den skulle ta slut och han skulle komma, få se hans lilla ansikte osv <3
När kände du bebisens första sparkar?
Samma dag jag gick in i vecka 18. Åå.. Och som han skulle komma att sparka sen...
Visste du vilket kön det skulle bli?
Vi tog reda på könet, ja. När jag fick reda på att jag väntade en pojke blev allt mer verkligt. Det var inte bara en bebis vi väntade.
Hur många ultraljud gjorde du?
Tre. Ett i vecka åtta för min egen skull, kub-ultraljudet i vecka 13 sen RUL i vecka 20. Fantastiska upplevelser varje gång.
Hade du sammandragningar?
Nja, några lätta ibland från vecka 35 i sånna fall. Dagarna innan C kom fick jag ordentliga ilningar i ljumskarna och hade svårt att stå upp för länge pga tryck- och tyngdkänsla. Men det är väl så naturen tänkt det, att man inte ska palla jäkta omkring för mycket innan man ska klämma ut en unge.
Hur var förlossningen?
Häftig! Har såklart aldrig varit i närheten av sån smärta som under förlossningen men minns ändå upplevelsen med en enorm värme och glädje. Speciell dag, minst sagt <3
Har du fått bristningar?
Japp, mörka sträck på brösten men jag gillar dem för det kommer påminna mig om tiden då jag ammade mitt barn. Har jag nämnt att jag är sentimental?
Hur var första bebistiden?
Det gosigaste jag varit med om. Dör fortfarande lite varje gång jag lyfter upp honom och pussar hans lilla ansikte. Det har också varit så jäkla kul. Jag och Jonas leker med honom, låtsas att han kan gå och prata. Har aldrig skrattat så mycket ÅT någon som jag skrattar åt mitt barn, hehe. Men jag var inte beredd på att det skulle vara så jobbigt att ta hem en nyfödd, haha. Första tiden präglades också av mycket oro för min bebis. Jobbar mycket på att njuta mer. Var så nojig att sova med Cornelis bredvid mig i början men numera längtar jag till vi ska gå och lägga oss för det är så nedrans himla mysigt.
Hade du bestämt namnet innan?
Namnet Cornelis stod klart för både mig och Jonas flera år innan han föddes. Det finaste killnamnet jag vet. Vi har redan ett flicknamn bestämt också om vi någon gång får en dotter, och det namnet bärs inte av många kvinnor i Sverige... 
Ett råd till blivande mödrar:
Är ingen expert, lär mig fortfarande hur det är att ha ett barn. Igår lärde jag mig att man inte kan spendera flera timmar ute på stan utan extra ombyte till sin bebis exempelvis. Men, om du planerar att amma, se till att ha en vattenflaska nära till hands för man måste dricka minst 3 liter om dagen. Och försök gå ut i solen, det gör dig gott. Dock har jag haft väldigt svårt att komma ut för jag har en bebis som skriker så fort han hamnar i vagnen... Och ät frukost, lunch och middag! Det är viktigt! Och jo, ett till råd: kom ihåg att du som mamma är fantastisk och att du bara kan göra ditt allra bästa <3

Förlossningsberättelse - när Cornelis kom till världen.

publicerat i Allmänt, Bebis, Graviditet;
Torsdag den 29:e juni 2017 vaknade jag upp av mig själv runt 8-tiden på morgonen. Jag åt min frukost i vanlig ordning i soffan och kollade på mysig morgon-tv. Därefter invigde jag min nya sladdlösa dammsugare jag köpt någon dag innan. Med min stora 39-veckorsmage var jag nere på golvet för att komma åt dammet längst in under sängen och bakom soffan. Jag var irriterad på Jonas som enligt mig låg för länge och latade sig i sängen.
12.00
Klockan 12.00 startade vi bilen i Uppsala för att åka till svärföräldrarna i Täby där vi hade planerat in att grilla på kvällen. Det är när vi är i höjd med Boländerna (cirka 5 minuter från hemmet) som jag börjar känna att något gör ont. Jaja tänker jag, det är väl några slags förvärkar det här. Jag biter ihop och vi vänder inte om utan fortsätter söderut.
13.30
Tid för lunch ihop med svärföräldrarna i Jonas barndomshem. Lunchen är otroligt jobbig. Min öppningsfas har börjat men jag visar inte en min. När det ska drickas kaffe står jag inte ut längre utan går upp på övervåningen till Jonas gamla pojkrum där jag kämpar mig igenom en massa värkar. Står på alla fyra i sängen och armar och ben bara skakar. Smsar min moster som är barnmorska om läget och hon förstår direkt att det börjat och uppmanar mig att åka tillbaka till Uppsala. Smsar Jonas som befinner sig på nedervåningen "Vi måste åka nu". Någon grillkväll skulle det inte bli denna dag.
Sista magbilden och första selfien ihop med min nykläckta son ♥
15.00
Vi åker från Täby. Jag ringer förlossningen i Uppsala för att kolla platsläget och det verkar okej. Vi blir tvungna att ta någon konstig landsväg tillbaka eftersom trafiken på E4:an står helt still. Komiskt? Under bilresans gång eskalerar värkarna och jag ringer förlossningen igen och förbereder dem på att vi kommer in. Värkarna kommer nu cirka var fjärde minut och jag har svårt att få fram ord i samtalet med barnmorskan. 
16.00
Vi är framme på Akademisa sjukhuset! Vi får komma in i ett såntdär första undersökningsrum och ganska omgående går vattnet. Jag bedöms vara öppen till 4 cm och vi får bekräftat att vi får bli kvar. Ett ultraljud görs som visar att bebis ligger med huvudet nedåt. I tre timmar blir vi kvar i det lilla undersökningsrummet. Värkarna är täta och intensiva och kommer nu cirka var tredje minut och håller i sig i en minut. På värktoppen får jag kämpa för att inte kräkas. Jag försöker andas sådär som min moster lärt mig att andas - in genom nästan, ut genom munnen. Bakom stängda ögon ser jag det där jävla lövet som sakta svävar mot marken som hon sagt åt mig att tänka på för att distraheras från smärtan. Haha!
19.00
Vi får komma till ett förlossningsrum som nu är färdigstädat. Stackars personal hade väl säkert ett hektiskt pass som de ofta har på förlossningen. Jag väljer att avstå från epidural. Envis sjuksköterska man är som sett läskiga biverkningar med ryggbedövning på nära håll... Får prova lustgas som jag älskar!!! Jonas har sagt i efterhand att jag var helt borta när jag andades in den ljuvliga gasen. Nu bedöms jag var öppen till 8 cm.
20.00
Jag blir undersökt igen och denna gång häpnar barnmorskan åt det snabba förloppet - jag är öppen 10 cm det vill säga helt öppen! I lustgasmasken gör jag sjukt fula grymtande läten ifrån mig som jag inte ens trodde jag kunde få till. Nu har jag det GRYMT jobbigt. När en ny värk kommer och CTG-apparaten börjar pipa snabbare är tanken "Nä fan inte nu igen"... En gullig undersköterska matar mig med nyponsoppa.
20.50
Nu börjar krystvärkarna! Tycker inte detta gjorde lika ont som öppningsvärkarna.
Cornelis i sin silvirga lilla "kockmössa" som han hade första natten för att inte förlora värme. 
21.19
Vår älskade lilla bebis föds och ser dagens ljus (eller snarare den omysiga ljusrörsbelysningen) för första gången. Han skriker för full hals och jag tänker "VA, är det redan över??". Jag var verkligen beredd på att ligga och lida ett bra mycket längre tag men det slapp jag. Jag ser min Cornelis för första gången och det jag ser är en rynkig liten panna sådär man får när man höjer på ögonbrynen riktigt mycket.
Jag får upp honom till bröstet och förstår knappt vad som just hänt. Tänk att vår son vi längtat efter så länge nu är här. Jag klappar hans taniga lilla rygg, pussar hans varma små kinder och säger bara "Men heeeej lilla hjärtat". Han är nu lugn intill mig. Jag noterar hur personalen som hjälpt mig ser ut. Jag blundade mig igenom nästintill hela förlossningen så jag har knappt tittat på dem, bara hört deras peppande ord. Fantastiska var dem allafall! Jag tittar på Jonas och ler. Har inte ägnat en tanke åt honom på flera timmar. Häftigt ändå hur man kan gå in så djupt i sig själv och låta livmodern göra sitt. Den ena utav två barnmorskor som närvarade under utdrivningsskedet säger med ett varmt och glatt ansiktsuttryck "Stort grattis till en frisk liten pojke".
22.00
När jag ligger och tar igen mig sitter Jonas med Cornelis i famnen i en fotälj intill min säng och koppmatar honom med ersättning. Försökte verkligen att inte fixera mig vid detta faktum då jag egentligen sett framför mig hur han skulle amma inom 2 timmar efter förlossningen. Han behövde tillmatas eftersom han bara vägde 2580 gram vid födseln. Jonas ser så världsvan ut ihop med vår son, han som aldrig ens hållit i ett barn innan.
En stund efter förlossningen går jag till toaletten för att tvätta av mig lite. Det är ingen vacker syn jag ser i spegeln - jag har utsmetad mascara i HELA ansiktet, haha! Men jag är så jävla lycklig. "Jag gjorde det", tänker jag!
Första natten på BB sov vi ingenting alls Jonas och jag. Vi bara kunde inte slita våra blickar från vårt lilla underverk ♥
Stolt far och stolt mor. Vi älskar dig över allt annat Cornelis.

Saker jag inte vill glömma från tiden då jag väntade mitt första barn.

publicerat i Allmänt, Bebis, Graviditet;
Nu är jag inte längre gravid med min son. Möjligt att det är amningshormonerna, men det känns vemodigt att tiden då jag bar mitt första barn är över. En förstagångsupplevelse som aldrig kommer åter. Jag är överlycklig att min Cornelis har kommit och är frisk, men det finns vissa saker jag bara inte vill glömma från tiden då jag väntade mitt första barn.
Vill alltid minnas dagen då graviditetstestet visade positivt. Den 26:e oktober 2016 ♥ En tidig morgon, klockan var kanske 05.45. Jag skulle i vanlig ordning cykla iväg till jobbet. Kvällen innan hade jag gråtit åt att graviditetstestet visade negativt. Jonas insisterade med att jag tog testet för tidigt, att jag behövde vänta några dagar till. Självklart kunde jag inte hålla mig och slet ivirgt upp det svindyra digitala graviditetstestet den där tidiga oktobermorgonen som efter någon minut blinkade 'Gravid 1-2 veckor'. Känslostormen som kom då!! Sprang in och väckte Jonas som vaknade på en sekund och vi bara skrattade åt det underbara. Jag kom för sent till jobbet den dagen. På kvällen gick vi på Mamma Mia The Party på Djurgården i Stockholm, åt god middag och njöt av livemusik. Var så jävla lycklig den dagen.
Vill inte heller glömma dagen då vi fick se Cornelis pickande lilla hjärta för första gången. Jag var i vecka 8 och hade bokat in mig på ett icke rutinmässigt ultraljud, bara för att verkligen kunna förvissa mig om att jag var gravid. Det var en kall novemberdag och läkaren berättade för oss med ett leende att "Det här ser helt normalt ut". Cornelis såg då alltså ut som en liten böna där på skärmen, en liten böna med ett pickande hjärta i snabb snabb takt. Lilla älsklingen ♥
Något annat mycket minnesvärt för mig är dagen då jag för första gången kände Cornelis röra på sig inne i magen. Det var samma dag jag gick in i vecka 18. Små lätta buffar långt ner på magen. Pratade med Jonas i telefonen när jag upptäckte buffarna första gången. "OH MY GOD JONAS, jag kände något sparka mot mina fingrar!!" skrek jag i luren. Varje kväll under många många veckor var min kvällsrutin att ligga och lysa på magen med ficklampa underifrån (så att jag blev sådär härligt bländad) - då såg man tydligast de små buffarna.
Andra lite mer ospecifika saker jag vill minnas från när jag väntade min Cornelis är hur aktiv han var i magen precis varenda dag från den dagen då han första gången gjorde livstecken ifrån sig i vecka 18. Och hur ganska besvärliga sparkarna faktiskt ibland kunde vara. Nu saknar jag just dom där obekväma sidosparkarna, just för att det var min bebis små fötter som pressade ut magen.
Nu ser jag fram emot livet ihop med min son.